Julhelgen...

...har varit härlig. Klapparna inhandlades i tid och julafton förflöt som den skulle. Jag fick världens bästa julklapp: en digital systemkamera!! Tjoho!!! Mor och far, T och hans syster hade lagt ihop! Feta frilansbilder here I come! Fick dessutom många andra fina paket. Mycket fin utdelning! =)

Annars har julen varit: Hemma på landet, familj, släktmiddagar, vänner, promenad, traditionsenlig utgång på juldagen med karaokeförfest och idag en squashmatch mot fadern (men nej jag vann inte- kanske kan skylla på juldagens utgång... eller min nybörjar(o)tur).

Tiden går som vanligt snabbare än man tror under julledigheten. Snart dags för nedräkning inför nyår. Det blir Götet i år, med brudarna och "1000 och en natt"-tema. En vinkällare är bokad, libanesiskt käk ska stå på buffén och skumpa ska inhandlas. Ska bli kanonnice!!! Har inte firat nyår tillsammans någon gång. Det ska bli askul! Blir en miniweekend med lånad lägenhet och brunch dagen efter.
Sedan bär det förr eller senare tillbaka till staden och förhoppningsvis jobb.

Innan dess dock fika med Jenny, hembjudan till fastern, träff med Linis & Jojjo och eventuellt inköp av vinterjacka eller stövlar. Måste nog välja. Och stövelbehovet är nog större än jackbehovet tror jag. Får se hur utslaget blir.

Har dessutom upptäckt Spotify! It rocks!

T är i alperna och njuter av brädåkning. Dock inte lika mycket snö som de hade väntat sig, men helt ok tydligen.

11e januari är det dags för Jojjos prästvigning. Hur coolt är inte det?? I Storkyrkan i Stockholm och vi på första parkett. Hurra hurra!!
Den helgen samlas dessutom hela gamla brudgänget: Flickorna flyger in från London och Sydney och vi ska umgås en hel helg in Sthlm. Hur galet är inte det??? jag laddar redan.=)

Kram
c u soon
Kram

Tjejernas julbord

Nu borde jag stått i duschen för länge sedan. Och snart borde jag vara på väg mot Östgötagatan för kvällens brakkalas.
Vi har inte setts alla på...öhhh jättelänge och ikväll har vi lyckats få ihop (nästan) hela skaran och ska käka julmat och dricka julöl.

Det har varit kaos sedan första stund. Vem ska handla vad? Var ska vi vara? Men nu är allt bestämt. Och det är bara jag som ska sätta fart som fattas...

Alltså bye bye så länge.

Idag har jag färdigställt guiden över Playa och dessutom har jag fixat typ alla julklappar! Innan den 17e dec, hur grymt är inte det?

Well well måste rusa

Tillbaka till verkligheten

Har redan varit hemma från semestern i över en vecka. Men tiden bara rinner iväg. Helgen i DD blev i julklapparnas och Glühweinets tecken. Jag och T inhandlade en stor del av de gemensamma julklapparna (!) och sedan avslutades helgen med vit Glühwein på Burgplatz med grannparet som avslöjade att de ska få barn. Totalt otippat.
I måndags kom jag tillbaka till ett kallare och mörkare Sthlm än jag väntat mig. Huset är lika mysigt, halvsunkigt och charmigt som vanligt. Adventsstaken stod i fönstret och kombosarna hade köpt julstjärna och redan första kvällen fick jag träffa det senaste tillskottet i kompiskretsen. Lille Theo. Han var hur söt som helst och tittade med stora ögon på den nytillkomna extra-mostern. Imorgon ska vi till Aspudden på middag och myskväll med föräldrarna till pyret.
Men innan dess en del arbete att ta tag i. Nu när resan är över är det ju dags att färdigställa den utlovade reseguiden!
Hepp.
Men ändå två bilder från Mexiko att värma er med i vinterkylan.

Mexicomood

Cabañas, enschiladas, coronitas, palmer, turkosblatt vatten, pelikaner, korallrev, laguner, kritvita strander, mayaruiner, cenotes, margarita, coccoss.. sweet life.
Mer utforlig beskrivning kommer snart- nar vi atervant till kalla norden. Just nu bara sol och njuta de sista dagarna.

Hasta Luego!

Bo utomlands

En kompis till mig som flyttade från Tyskland till Sverige under ett halvår, klagade: "knappast några av mina kompisar hör av sig längre. Jag har blivit bortglömd". Så är det väl inte, tänkte jag då... Ingen slutar väl ringa sina kompisar?
Men det där med att flytta bort till ett annat land innebär så klart en hel mängd förändringar. Där kompisar är en viktig sådan. För min del som flyttat från Sverige har jag faktiskt inte tänkt så mycket på saken. Jag håller kontakt med folk via mail och telefon. Och dessutom får jag en massa besök.
Men det klart- livet i Sverige flyter på i sin gilla gång och personen som förr var ett självklart inslag i varje after-work, helgaktivetet och tjejkväll, bjuds ju inte längre in. Av uppenbara anledningar.
För att ändå vara på den säkra sidan när jag flyttade skaffade jag en "ring-så-mycket-du-vill-inom-Europa-för-denna-summan-i-månaden"-kontrakt. Höhö. På så sätt kom jag smidigt runt alla isoleringseventualiteter -eftersom jag helt enkelt kan ringa upp alla själv. Mycket praktiskt.

Och fram tills för en vecka sedan har det gått mycket bra. Men förra tisdagen fyllde jag år och plötsligt insåg jag: typ ingen ringer mig och säger grattis.
En skum och tråkig sanning... Kanske får folk för sig att jag befinner mig i en annan tidszon som är svår att placera in... Well well, som tur är kan jag ju ringa upp själv. Som jag gjorde med min mormor... Hon blev i alla fall väldigt glad över att jag ringde..=)

Resenoja

Imorgon vid den här tiden är vi snart på väg till flygplatsen. Planet lämnar Düsseldorf 12.30. T har redan checkat in online så vi är praktiskt taget på väg. Tjohoo,

Nu till det där praktiska som ska ordnas innan man åker.. Jag har ju egentligen tid att fixa. Men jag får inget gjort. Pillar lite här, hämtar något där, lägger i högar, funderar lite över vilka skor, ska man åka i jeans? Inget blir riktigt färdigt. Jag antar att det blir gjort som vanligt i sista minuten.

Pratade just med Schwedische Handelskammer om jobb som svensklärare här i Düsseldorf. Spännande.
och idag måste jag skicka iväg några ansökningar till.. så att jag kan åka iväg med lite mindre dåligt samvete och kanske ha något positivt svar som väntar vid återkomsten.

Hasta Luego!

Det började som ilning...

...på underläppen. Jag smetade på extra mycket niveakräm och gick och la mig. Dagen efter var det en stor svullen blåsa. Munsår? Nope. Herpes? Jepp!
Så det var bara att knalla iväg till apoteket och säga:"Ich brauche etwas gegen Lippenherpes". Jo, du så charmigt är det.
och spänner som satan gör det. Och man får ABSOLUT inte använda någon form av annan läppkräm...
Nu har jag kletat den där vita salvan i två dagar och numera är det bara ett rött sår på läppen. Det enda positiva jag har upplevt är att jag nu vet hur nysilikonade brudar måste känna sig i läppen, även om det för min del bara rörde sig om en fjärdedels läpp som var svullen och utbuktande. Me ändå, en helt klart ny erfarenhet.

Vidare har jag idag lyckats med följande:
-Snubblat på datorsladden så att hela telefonen och modemet for i golvet..igen. Undrar hur länge det kommer hålla?
-Rakat av mig flera mm hud på högra fotknölen. Splat! Och orsakat litet blodbad i duschen.
-Nästan svimmat på apoteket efter min löprunda, en löparrunda som jag antagligen inte skulle gjort pga av
1) att jag har en infektion i kroppen. Se ovan: Lippenherpes
2) att jag inte hade ätit något innan. (Varje gång jag springer inser jag att jag MÅSTE äta något innan. igen och igen.
-Köpa apoteketprodukter jag kanske inte behöver pga nästan-svimningsanfallet på apoteket då jag knappt uppfattade vad kassörskan sa.
-Beställt Pesos och USD på banken, innan jag ändrade mig och gick ut, eftersom jag insåg att det var gratis om jag gjorde det på min egen bank.

Mycket tursam och smidig dag om jag får säga det själv.
Nu ska jag gå och köpa örtte. Om jag hittar till affären vill säga.

Hofgarten in schwarzweiss

Close up.


Version 2:0.


Superstars.

Theo update

Sötisen Theo.

Höst i solen

Fantastiskt vilket väder Düsseldorf bjussade på när A & T kom på besök. Vansinnigt. Solen sken från en klarblå himmel och vi satt ute i solen och drack årets första Glühwein. Det kändes nästan konstigt att dricka juldricka i värmande sol... Men det smakade likväl gott. Och väl hemma kunde vi sedan svalka oss med hjälp av ölprovningen som anordnades. Såhär i efterhand kommer jag inte riktigt ihåg vilka poäng som gavs, men jag tror att Paulaner Hefe-Weissbier fick genomsnittligt högst poäng. Sedan Hacker Pschorr Sternweisse, Budweiser, Früh Kölsch och på sista plats Jever. Det var i alla fall så mina poäng föll, nästan. Även om jag tycker att Früh kanske är bättre än Budweiser. För den som inte provat Weissbier, är det ett måste. Fruktig och söt.


Sedan blev det traditionsenlig mat på kvällen. Jag lyckades med konststycket att beställa alla vegetariska tillbehör: potatismos, potatisknödel, rödkål och sallad, som en och samma rätt. Inte illa för att vara ett Brauhaus!! Servitören tittade lite konstigt men skrev utan några invändningar.

Såhär nyfikna och nöjda såg A&T ut innan de högg in på maten:


Mums!

Let's make money

av den österrikiske dokumentärfilmaren Erwin Wagenhofer var en sjukt skrämmande upplevelse. Wagenhofer har följt olika män som arbetar som investerare, bankmän, regeringsrådgivare, politiker eller företagspampar.

I Spanien byggs det hotellkomplex som aldrig används- men som investerare har satsat pengar i. Golfplatser vattnas för miljardbelopp-för ingen som helst nytta.

Produktionen av bomull subventioneras i flera afrikanska länder vilket gör att bönderna tvingas producera bomull och sälja till väst. Mot usel betalning. Deras marker utarmas på all näring, och arbetarna tjänar knappt några pengar. Ländernas skuldsituation gentemot USA och andra västländer gör att de inte heller kan satsa på annan produktion.

Skatteparadis som Jersey och andra öar gömmer pengar så att deras ägare inte behöver skatta för dem. Skatter som kunde använts för att bygga skolor, renovera ålderdomshem eller höjt folks löner.

Flera regeringar säljer ut de offentliga transportmedlen och andra offentliga institutioner, till privata företag. Företagen hyr sedan ut nämnda tjänst till regeringarna för enorma summor. Summor som i slutändan den vanliga medborgaren får betala genom höjda avgifter och skatter.

Detta och mycket mer kommer fram i filmen Let's make money.
Kanske är den lite enkelriktad och tyvärr ges inga riktiga svar på problemen men det är inte konstigt att vi har en finanskris. Och det är fan fördj-t.

Bästa tiden...

...är när man har världens bästa flickor hos sig.. Då visar sig även Dd från sin soligaste sida. Så här underbart var det sista helgen i oktober.

Det är sig likt..

På underbara, nyöppnade Café Leopold i DD får man sig alltid något till livs. Här får man en ljuvlig Milchkaffee och underbara hembakade kakor. Den klassiska musiken strömmar ur högtalarna och värmeljusen skapar en nästan magisk atmosfär. Det är sådär härlig fredagseftermiddag-stämning. Innan allt liksom ska börja.

Idag samtalar två tyska damer i 70-års åldern från ett bord till ett annat, med resultatet att både jag själv och kvinnan bakom disken blir halvt indragna i samtalet.
De diskuterar vikt och att de inte har något att ta på sig. ”Konstigt” säger den ena, ”att man aldrig har något att ta på sig. Det slår då aldrig fel. Jag tycker att det är likadant jämt”.
Jag fnissar för mig själv och påminner mig om hur jag bara för några timmar sedan tänkte exakt samma tankar framför min egen garderob. "Det är då f-n att man aldrig har något att ta på sig." Jag ryser vid tanken på att låta likadant om 50 år, när infaller sig den dagen då man har en ordningsam, välplanerad garderob med exakt rätta touchen?? Tydligen aldrig....

Eftermiddagens nästa tema är män och matlagning. Den ena har aldrig tyckt om att laga mat men har "glücklicherweise" en man som gillar det. Bara hon förbereder allt och diskar upp efteråt. Hmm...
"Min man är så kreativ i köket men han använder alla olika skålar och slevar utan att diska efter sig. Men det får man ta", säger hon barskt och den andra damen faller i skratt. Känns som jag har hört samma sak så många gånger förr.
Liksom klassikern med grillningen. Hon gör salladen, skalar och kokar potatisen, gör dipsås och lägger köttet i marinad. Han lägger köttet på grillen och vänder det (med en öl i ena handen). Hon diskar upp. Alla säger: åh vilken underbar mat du har gjort Kalle. Verkligen perfekt grillat!
Usla öde...

Ciao

Nacktheit

Titel: Avsänt Düsseldorf. Min krönika i Hallandsposten. Om nakenhet på bild och om konsten som ursäkt.
Nästa gång: Avsänt Kreta.

Auf wiedersehen!

Blandad kompott

Düsseldorf och Bagelstrasse hade besök av E och E under helgen. Niceigt värre.
Fredagskväll med lite plockmat och bira och massa update-snack. Under lördagen visade inte staden sig från sin bästa sida. Ösregn HELA dagen resulterade i konstutställning på K21 med efterföljande mumsiga sandwich och macchiatos i Bar am Kaiserteich.

Sedan en mellan paus hemma innan Brauerei im Füchschen fick stå för kvällens matutbud. E och E var duktiga och provade Sauerbraten, Schweinshaxe och obligatorisk Altbier. Sedan Melody Bar, Cubanitos och Rosenrot som avslutning. Efter en fotosession i Hofgarten stupade vi alla lyckliga i säng.

Söndagen blev långsova och sedan promenad till stan som var söndagsöppen (!!) shopping på COS och Zara och sedan kaffe utomhus (det var varmt) och på kvällen härlig hang over-buffé på Mongo's i MediaHafen. Här bilder från bron i hamnen.

Förvirrande föredrag

Efter många om och men bestämde jag mig igår för att cykla till Svenska Handelskammarens "Schwedengespräch" här i DD. Jag hoppades träffa lite trevliga svenskar och kanske knyta lite kontakter på handelskammaren.
Det var mörkt och kallt när jag satte mig på cykeln för att ta mig till Kaiserteich, K21. Väl framme går jag fram i informationen och frågar var möte är. Informationsfarbrorn ser helt oförstående ut och säger: Ja französisch, aber nicht schwedish. Det visar sig att där ska vara något slags träff för franska institutet med någon fransk föredragshållare. Jag är välkommen att gå på det om jag vill. Föredraget översätts till tyska. Ehh, nej tack svarar jag och är lite påstridig: "finns någon annan lokal i närheten som det kan vara i", men tyvärr får jag inget bifall alls. Efter ett tag tvingas jag ge upp och cykla hem igen. Jag börjar ana att jag läst fel på adressen eller dagen. Men icke. Väl hemma inser jag att både adress och dag stämmer. Jag fattar ingenting. Satt svenskarna i något hörn och gömde sig eller har de glömt att informera att det ställts in?? Ingen aning.

Nu vet jag i alla fall var museet K21 och Ständeshaus ligger. Vacker byggnad. Och baren K21 är sjukt snyggt inredd. Just nu har Lawrence Weiner sin utställning i museet. Kanske ett besök dit i helgen.

De här två verken är hans: det ena rullar på spårvägnarna genom dd och det andra är inne på K21.

Bagelstr

Det bästa med caféet på min gata är att det är någonslags träffpunkt för människor som flyttat hit från olika länder. Sitter just nu och tjuvlyssnar på en konversation mellan två australienare som båda flyttat till dd för sin kärleks skull. Den ena: "Its impossible to find coconut milk in the store". My husband is wonderful, but is very german, you know." Tidigare pratade jag med en tjej som ska flytta till Toronto och stället drivs av två japaner. I love it.

Sitter och skriver om Hamburg och idag är en ganska bra dag. Igår var en typisk jobbig måndagsdag när det till och med är svårt att komma upp ur sängen.

Hade en underbar helg med sötaste och bästa L och M, synd att inte B också var med. Hon saknades i fyrklövern.

Solen skiner och det är sådär underbart höstvackert.
Igår övade vi Thomas svenskläxa och kollade på hostel på isla Mujeres. Life is pretty good.

xx

varför

ska det här med nyår vara ett sånt j-a problem? Alla ville åka skidor och hyra stuga. Ingen kollade något. Nu är alla stugor uthyrda eller jättedyra. Och herr T och C tycker att vi kan åka med W&S. Eller rättare, de verkar tycka att de ska åka med W&S. Vad vi andra ska göra verkar inte vara så viktigt. Grr..
Önskar att jag kunde vara onostalgisk och tänka att det inte spelar någon roll. Men nyår är av någon anledning för mig speciellt. Jag vill vara med T och ha vänner runt mig. Fira och åka bräda. Det vore ju helt klart grymmast.
Någon som vill med till Mayrhofen?

Annars mottages roliga nyårstips tacksamt!

gnissel..

Har efter snart ett års tid lagat den gnisslande toalettdörren idag. Det räckte med lite vanlig olivolja i gångjärnen. Tjohoo. Antagligen dagens bästa gärning. Nu går jag på en promenad. Det kan behövas efter en så framgångsrik dag.

Ikväll blir det thaikväll med Tinki och Peer.

I bergen...

...hittar man det riktiga ölivet. Som här till exempel. Ett äldre par som sitter utanför dotterns kafé. Gumman skalar valnötter och han betraktar gatan utanför. Några pojkar springer förbi och hejar. Inne i köket donar dottern med kaffe till turisterna och hennes son läser sin engelskaläxa. Den gamla gumman reser sig och kommer över med de nyskalade valnötterna och ler. Alla tänderna i munnen är borta men hon skrattar gott ändå. Några pojkar börjar spela boll och tycker det är hysteriskt roligt när turisterna spelar med. De trånga gränderna blir fotbollsplan och bilarna måste stanna för att inte störa matchen.
Ibland är livet så enkelt. Och oerhört vackert.

Solen och vindarnas ö

Bilder från: Kato Stalos, Falassarna, Elafonissi, Thronos och Kloster Arkadi

Människan en oberoende varelse?

Nina Björks avhandling Fria Själar är ett digert arbete och en fullträff i finanskrisens kalla tid.

Här har jag recenserat boken. Som ser ut så här:



Kram

Baader-Meinhof

Såg filmen Baader-Meinhof komplex igår. Två och en halv timma grundlig genomgång av första generationen av RAF. Jag visste ärligt talat inte så mycket om gruppen innan och blev även överraskad av attentatet mot tyska ambassaden i Stockholm. Det har jag inga minnen av att någonsin ha läst om.

I Tyskland diskuteras huruvida filmen skapar en glorifierande bild av de aktiva, eftersom huvudrollerna spelas av enbart välkända tyska skådespelare som alla har en "positiv" image. Detta borde ju dock inte vara ett problem för den svenska publiken eftersom skådespelarna antagligen inte är vidare kända i Sverige.

Det slog mig hur förenklad själva starten var, en fredlig demonstration mot Shahens som blir bemött med våldsam aggression och från början förlamade poliser. En av studenterna dödas och det framställs som starten för organisationen. Var det verkligen så enkelt? Knappast. Studentrevolution och 68-rörelsen måste ju varit igång långt innan dess. Men men.
Filmen tar i alla fall tydligt ståndpunkt vad gäller hur medlemmarna dog. I filmens tolkning tar de livet av sig i sina celler.

Filmen är definitivt sevärd och ger en bra genomgång av vad som hände under de första åren. Även om man ska behandla den som den spelfilm den är och inte som någon slags dokumentär.

Martina Gedeck som spelar Ulrike Meinhof är oslagbart bäst i filmen men även Moritz Bleibtreu är bra, även om hans rollfigur är störst omöjlig att förstå sig på. Han verkar bara ha varit skjutgalen och knäpp. Bara i slutet visar han att han inte ville att attackera skulle utsätta vanliga människor. Men då är det redan försent sedan länge.

Bland andra SvD och DN har recenserat filmen.

Här kan du läsa mer om historien.

Nu är det snart helg!
Tjo!

Frustrerande..

...att lägga ner massa tid på att skriva en ambitiös jobbansökan. Och bara få ett kort: "vi har inga jobb just nu" tillbaka. Det är så att jag vill ge upp redan nu. Efter 4 ivägskickade ansökningar.
Suck!

Coen

Såg filmen Burn after Reading. Efter No Country for Old Men har jag varit mycket skeptisk till brödernas filmer, men Burn after Reading tog bort min negativa spärr igen. Brad Pitt är underbar. Trots att jag såg filmen dubbad till tyska (!) är hans karaktär oslagbart korkad och rolig.
Som vanligt är det mycket mördande i filmen, men på ett lite dumklumpigt sätt som passar mig bra.

Tycker nog inte att filmen är fantastisk men absolut sevärd.
John Malkovich är helt klart filmens stjärna!

Sötaste Theodor

Så här ser han ut. Underverket i Aspudden. Men så har han ju att brås på.

Puss på dig Theo!

Fotografen Watson

Han har fotograferat en hel drös med kändisar, Mick Jagger, Kate Moss, Mike Tyson, David Bowie, Naomi Campbell. Hans bilder täcker omslagen på Vogue och han gör idel framgångsrika reklamkampanjer.

Men att exponera den nakna kvinnokroppen på bild verkar vara det han verkligen drivs av. Den enögde fotografen Albert Watson. I alla fall om man ska tro urvalet av bilder på utställningen Best of Albert Watson på NRW Forum i Düsseldorf.
Visst tar han många bra bilder, som hans serie från Marocko eller Las Vegas där han fotograferat människor i öken respektive neonskyltar och skabbiga motel. De bilderna imponerar.
Men den stora merparten av hans bilder är nakna kvinnor; utsträckta, utmanade, kyskt sittandes, you name it.

Att konsten alltid har varit en ursäkt för att få visa nakenheten är ju ingen nyhet men ibland blir det så oerhört påträngande att det står mig upp i halsen. När ska gubbar sluta plåta nakna kvinnor endast iklädd stilettklackar och en catsuitkorsett som täcker magpartiet? Jag mår illa.

Inte för att jag hellre hade velat se nakna män, men det bör ändå tilläggas att inte ett enda manligt könsorgan var plåtat, men ett dussin kvinnliga.

Kanske missförstår jag Watsons kroppskonst. Kanske har museet gjort ett konstigt urval. Eller kanske är det dags att visa en ny bild av kvinnor, något om är mer än naken utsatthet.

Här nedanför i alla fall två av hans intressantare bilder.




På NRW Forum pågår utställningen fram till 18 januari.

Gemensam kvällsmat

Plötsligt inser jag hur mycket jag saknar att inte träffas varje kväll och äta ihop, mysa i soffan, gå en promenad, prata om dagen och krypa ner tillsammans i sängen. Just när jag börjat vänja mig vid att ha honom där varje dag, rycks allt bort från mig. Inte för en evighet men för tillräckligt länge för att jag ska känna saknaden riva i hjärtat.

Jag älskar att ha en vardag ihop, även om jag kan vara en riktig bitterfitta vid många tillfällen. I know. Men va fan, inte alltid och då är det där alldeles underbart.

Som distansare med års erfarenhet inser jag verkligen hur viktig den där dagliga närheten och känslan av sammanhörighet är.. Att slippa säga hejdå varje söndagskväll och hasta iväg till flygplatsen, vinka och småspringa bort till gaten för att inte missa flyget. Eller ännu värre: vara den som lämnar på flygplatsen, tvingas vända tillbaka till bilen eller tåget och åka hem igen. Ensam.

Nu handlar det bara om en semester och är egentligen ingenting man FÅR klaga över. Jag ska ju iväg och ha en underbar vecka med sol, bad och mys!! Semesterlyx!! Och jag kommer ju tillbaka igen efter semestern. Det är ju inget evigt good bye. Utan bara en kortis. Kanske till och med något som är bra. För det är ju egentligen först nu jag inser hur mycket jag uppskattar att faktiskt ha den där vardagen tillsammans. Det är lätt att glömma när man faktiskt sitter mitt i den och längtar bort till sol, bad och semesterlyx....

Denna eviga komplexitet...

/M

Skrämmande...

..det där med barn. För höra om väninna A som hade 17 timmars förlossning, om dödens grepp i form av en sugklocka och efteråt omöjlighet att sitta. Väninna B som är lite längre kommen i moderskapet berättar att rutiner har blivit hennes dags räddning. "Jag försöker ringa dig när L sover". När någon föresår en spontan-fika slår hon bakut. Inget kan få henne att vika från rutinerna som betyder: L sover= 2 timmars lugn och ro för att kanske hinna duscha och äta något själv. Om väninna C får jag höra att hennes S inte viker mer än 2 timmar från hennes bröst. Och då skriker han bara.

Ojojoj, snacka om att vara människor med änglars tålamod mina underbara väninnor. Att efter flera veckor utan normal sömn fortfarande se kärleksfullt på de små liven och dessutom fortfarande älska sina män.
Men jag inser också att livet förändras så oerhört genom det där med barn. Det känns gruvligt långt borta, (Thank God) och kanske har de kommit på smärtfria förlossningar, ofarliga sömnpiller för barn och andra matsätt än amning tills det är min tur att bajsa ut en liten knodd.

Och JA jag vet man får inte säga så, det är inte alla unt att kunna få barn. och visst hoppas jag att jag kan få barn. Såklart. Fast jag skulle bli en så oändligt mycket bättre morsa om jag fick fika med mina vänner ifred, kunna sitta efter förlossningen och inte ständigt ha dåligt samvete för att jag anser blöjbyte hjärndödande.

Usch jag är en hemsk människa jag vet.

Fast egentligen gillar jag ungar, särskilt när de skrattar och sover. L skrattade så han höll på att kikna idag när pappa E kastade en boll mot en vägg. Lättroade är de i alla fall de små liven. Och sicket underbart skratt!!!

Puss och förlåt moster M för elakheterna. Jag älskar er mina små väninne-barn: L, T och S. =)

Good morning world

Nu har Beks fått sin Theo. Efter en lång kamp tittade äntligen den lille mannen ut och sa hej till världen och sina föräldrar. Jag är så stolt över att bli låtsas-moster..=) Så småningom kommer kanske en bild på lill-killen här på bloggen. Men tills dess: enligt moderns utsaga har Theo faderns stortå och moderns mun. En oslagbar kombination I guess.

Hej hej Theo!

Lite sol och bad

i den grekiska övärlden...


Nästa vecka blir det lite mamma-dottersemester. Det ska bli undebart. Kreta blir det. En vecka. Mycket böcker, härliga strandpromenader och samtal i solnedgangen med mor.

En finfin examenspresent fran mina underbara föräldrar.


Ikväll ska jag och T vinna storslaget mot Ts syster och man i badminton. Jag vägrar förlora. Det är fan prestige.

Sedan är det helg, en alldeles egen helg för mig och T. Ska bli sa skönt.


Dessutom har vi bokat var gemensamma semester. Mexiko blir det, Yucatan i slutet av november! Tjihoo!!!

Dags att spara lite pengar....=)

Och ge sig ut pa jobbjakt.
Ciao

Ett steg längre...

Med andan i halsgropen och fjärilar i magen gick jag till opponeringen idag exakt för en vecka sedan. Hu vad nervös jag var. Galet faktiskt. Timmarna förflöt snabbt och förutom vissa black outs minns jag det mesta som hände. Efteråt kändes det bra, jag kunde andas ut. Då visste jag att allt var godkänt. Det kändes så himla skönt.

Nu har jag dessutom fått reda på uppsatsens betyg: VG! Tjoho. Högsta betyg och ett "jättebra" från professorn.

Detta betyder att jag kommit ett steg längre, avslutat en magisteruppsats och klarat mig finfint. Det krävs att man firar. Hur är ännu inte helt klart. Jag började med att dra på mig en förkylning samma kväll. Såklart. Under andra glaset vin, börjar det klia i halsen. Så himla typiskt.

Fick ändå supermysiga tjejmiddagar in Stockholmo både måndagen och tisdagen med mina underbara söta vänner. Fyrklövern gav mig en asbra väska som det stod: "Jag är obegripligt intellektuell" på. haha, Och dessutom fyra böcker, varav en redan har avklarats.=)

Har ännu inte hämtat mig riktigt från förkylningen men vi fick ändå en trevlig familjehelg i Hamburg med strålande sol och skålande i skumpa för lilla mig.

På lördagen var det dags för magnifikt bröllop med 120 gäster på Literaturhaus Café i Hamburg. Inte mitt dock..=) I Tyskland har man som tradition att ge alla gäster en liten gåva, i detta fall en golfboll med brudparets monogram tryckt på. Haha, sicken grej. Synd att man inte spelar golf, vilket nog merparten av gästerna gjorde...

Kanske dags att fira lite ikväll också. Idag är det fyra år sedan jag och T hade vår första riktiga dejt på Koh Phangan i Stockholm. Kanske kan överraska med Thairestaurang ikväll? Why not.

Dessutom sugen på att se Control.

Men först dags att läsa Mian Lodalens nya bok Dårens dotter som ska recenseras.

Puss

Countdown

Imorgon vid den här tiden har jag just ätit en god middag, sitter med ett glas vitt och pratar härliga minnen med gamla kollegor. Kanske är humöret på topp (då ska jag fira i skumpa) eller så är jag superdeppig (bäst att dränka sorgerna)..
det beror på utgången imorgon mellan halv 2 och halv 4. Då är det nämligen opponering.

Jag ska nog be min prästväninna att be en liten bön, även om jag inte tror att det sitter någon där i molnen, men det kan ju aldrig skada. Bättre det säkra före det osäkra. Right?

Sweet!

//mary

Älvis vs Dd

The love hotel har fått röda knutar, ett sånt lyft från det smutsgula som förr mötte ens blick vid ankomst. Det tog the landlord bara 4 år att få gjort. vojne vojne.. Men nu har det klätts i kärlekens färg som sig bör! Sweet!

En annan landlord som är seg finns i Düsseldorf. Där har vi tydligen duvepidemi på vår balkong enligt Ts utsaga. Huga. Jag vill ju kunna sitta där och frühstücka när jag kommer ner. Suck. Det lär det inte bli mycket med. Tur att det blir höst och balkongfrukost blir ohippt!
Nu betalar vi iaf lite mindre hyra. Bättre än inget.

Annars är Älvis sig likt. Huset fullt av flicks, mysiga middagar, hemmagjord lyxmüsli ala fröken Widman, avokado är hetaste pålägget och härligt viktigt samtal över flera koppar kaffe. Fast gardinerna har bytt plats. Vilket förbättrar.

Har suttit hela dagen och planerat för opponering på måndag. Hoppas att det går bra. Börjar bli nervös på riktigt nu. Vill så gärna ha bra slutbetyg... please!

Ikväll blir det en sväng på Söder med vänner. Älskar sensommarstockholm över ett glas vin och diskutera framtidsplaner/ångest/glädje med widis.

Läser just nu Bitterfittan och blir ofta förbannad på orättvisan i vårt samhälle.... suck
Såg filmen Allt om min buske igår, där är det något annat än allt stereotypt. Ett nytt perspektiv. Kul faktiskt. Fast filmen blev sågad...

Bis später

Sol

Imorgon ska det bli soligt på landet I heard,
Då ska jag ligga i en solstol med Cecilia Lindemalms Drömfångar. LÄÄÄÄSSSSAAAA och sedan skriva en recension som ni kan läsa i HP.

Päronen ska bygga på baksidan av huset. Jag ska hålla mig undan som vanligt. Alltid har man något att skylla på.=)

Sweet dreams!

Inlämnat!

Puh...

Idag kl 14.30 lämnade jag in den... texten som jag arbetat med den senaste tiden. Redan i december började tankarna om ämne snurra. Idag den 29e augusti skickades det färdiga alstret iväg.

Nu kan jag andas ut de kommande dagarna, innan Vs uppsats kommer, som jag ska opponera på. Och den kritiska timmen nalkas den 8e sep när det ska synas i sömmarna..

Tack till:
Sara som gett tips och svarat tålmodigt på alla frågor över mail.
Linda som läst igenom och gett språklig feedback på både svenska och engelska.
Mamma och pappa som lagat mat, printat massor av läsex, kokat kaffe och låtit mig vara i fred när det har behövts.
Bengt för utskick av formalia-lathund just i rätt stund och Karin för tips under resan.

och sist men absoult inte minst:
Thomas för alla timmar av diskussion angående ämnesinriktning, hjälp, stöd och uppmuntran samt åtskillig teknisk support när det krisat med fotnoter och sidnummer. Mein Held!

Utan er hade det inte blivit någon magisteruppsats!!!

Peace out!
M

Fotnoter...

...närmare exakt 169 stycken har jag nu fullfärdigat. Ojoj, höll på att krevera redan vid 25. Men på slutet gick det bättre och nu har jag faktiskt skrivit alla.

Det största problemet var dock att komma ihåg mellan varven exakt hur man ska skriva citat och noter. Typ: skriver man upplagenumret före eller efter orginalupplagan nu igen? Och ska punkten vara innanför eller utanför situationstecknet. Jag vet, torra och till synes ointressanta fakta, men ack så viktigt för att komma igenom nålsögat.

Hoppas på att inga större fadäser gömmer sig i texten.

Dödsstöten blir den 8e september. Men redan på fredag ska jag skicka in texten.
Två dagar kvar alltså.

Ahhhh...

Långasand

Vackra Långasand i söndags eftermiddag. Det är sånt man behöver efter en härligt somrig natt med kräftor, hallands fläder och nattbad. Ljuvliga sommarsol!

Mer Gotland

Fårö

Ludwigs dop

Ovan ser ni en finfin bild från Ludwigs dop i början på juli. Med på bilden även Becky och Edward.

Nu har även Johanna och Johan fått bebis, Samuel heter han.
Jag hoppas samuel och Ludwig gillar att leka ihop! Det vore ju fiffigt!=)

XX

Killar på glid...

Träffade Peter Siepen och Mr Slick och pratade sommarparty, Tylösand och livet i krogsvängen.
Read and enjoy..=)


/M

Sweet Louise

Intervjuade Louise Hoffsten inför en konsert i somras.

Här kan ni läsa den. Kvinnan är makalös och är värd all respekt.

/M

Texten

Den tar all min vakna tid, och min sömntid också för den delen.
Jag sitter med böcker upp över öronen och har konstant ångest över hur det ska gå.
Ena sekunden drömmer jag om högsta betyg och eloger,
i nästa undrar jag om jag överhuvudtaget kommer att klara mig...

Deadline närmar sig likväl, hur det blir återstår att se, nästa vecka.
Då beger jag mig till Estockholmo och lägger mitt hjärta, min framtid och mitt hopp i händerna på...

Håll tummarna för mig!
Och bli inte arga för att jag aldrig hör av mig. Jag återkommer when Im back to life!

Under tiden kan ni läsa några av mina artiklar på Hallandsposten.. länkar kommer i nästa inlägg.

Ciao

Kan inte misslyckas

Gjorde en intervju med Ernst Billgren inför hans utställning i Östra Karup. Snubben hävdar att han inte är rädd för att misslyckas. All hans konst är ett experiment. Jag önskar jag kunde känna likadant.

Läs intervjun här:
http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=334013

Här hittar du mer info om utsällningen: www.arnstedtkullgren.se

Support

...för det svenska fotbollslaget sker även här i Düsseldorf. Ikväll samlas ett gäng svenskar nere vid Rhen och tittar på matchen på storbildsskärm. Ich bin dabei!

Enligt DNs läsarundersökning tror hälften av svenskarna att Sverige kommer att förlora. Tråkmånsar- man måste ju hoppas och heja.
Jag håller i alla fall tummarna och klär mig i något blågult!
Heja Sverige!

Chip!

Svårt

Det finns så många saker i livet som svåra.
Veta var man ska vara till exempel.
Ibland känner jag mig som två personer.
En som alltid saknar och en som är på rätt ställe.
Var jag än är tvingas en del sakna.
Det suger.
Hur vet man vad som är rätt?
Ena dagen är det en härligt spännande upplevelse
Nästa känner man sig ensammast i världen.

Varför kan det inte bara vara lätt?

Midsommar 2008

...kommer bli ett underbart härlig brakkalas!! Tjohoo, vad roligt att så många kommer. Hoppas alla tar med sig ordentligt med tält och myggmedel bara, man vet ju aldrig hur smådjursattacken kan se ut i de djupa skogarna..

Hopas att solen skiner lika mycket som den inte sken förra året!
//M

Kvinnor

Om man googlar på orden kvinnor och bok, vet ni vad som kommer först på träfflistan.
Stieg Larsson bok: "Män som hatar kvinnor". Är inte det ganska sjukt?
//M

More pictures Madrid

Madrid in pictures

Minnen från en vacker stad.