Det är sig likt..

På underbara, nyöppnade Café Leopold i DD får man sig alltid något till livs. Här får man en ljuvlig Milchkaffee och underbara hembakade kakor. Den klassiska musiken strömmar ur högtalarna och värmeljusen skapar en nästan magisk atmosfär. Det är sådär härlig fredagseftermiddag-stämning. Innan allt liksom ska börja.

Idag samtalar två tyska damer i 70-års åldern från ett bord till ett annat, med resultatet att både jag själv och kvinnan bakom disken blir halvt indragna i samtalet.
De diskuterar vikt och att de inte har något att ta på sig. ”Konstigt” säger den ena, ”att man aldrig har något att ta på sig. Det slår då aldrig fel. Jag tycker att det är likadant jämt”.
Jag fnissar för mig själv och påminner mig om hur jag bara för några timmar sedan tänkte exakt samma tankar framför min egen garderob. "Det är då f-n att man aldrig har något att ta på sig." Jag ryser vid tanken på att låta likadant om 50 år, när infaller sig den dagen då man har en ordningsam, välplanerad garderob med exakt rätta touchen?? Tydligen aldrig....

Eftermiddagens nästa tema är män och matlagning. Den ena har aldrig tyckt om att laga mat men har "glücklicherweise" en man som gillar det. Bara hon förbereder allt och diskar upp efteråt. Hmm...
"Min man är så kreativ i köket men han använder alla olika skålar och slevar utan att diska efter sig. Men det får man ta", säger hon barskt och den andra damen faller i skratt. Känns som jag har hört samma sak så många gånger förr.
Liksom klassikern med grillningen. Hon gör salladen, skalar och kokar potatisen, gör dipsås och lägger köttet i marinad. Han lägger köttet på grillen och vänder det (med en öl i ena handen). Hon diskar upp. Alla säger: åh vilken underbar mat du har gjort Kalle. Verkligen perfekt grillat!
Usla öde...

Ciao