Bo utomlands

En kompis till mig som flyttade från Tyskland till Sverige under ett halvår, klagade: "knappast några av mina kompisar hör av sig längre. Jag har blivit bortglömd". Så är det väl inte, tänkte jag då... Ingen slutar väl ringa sina kompisar?
Men det där med att flytta bort till ett annat land innebär så klart en hel mängd förändringar. Där kompisar är en viktig sådan. För min del som flyttat från Sverige har jag faktiskt inte tänkt så mycket på saken. Jag håller kontakt med folk via mail och telefon. Och dessutom får jag en massa besök.
Men det klart- livet i Sverige flyter på i sin gilla gång och personen som förr var ett självklart inslag i varje after-work, helgaktivetet och tjejkväll, bjuds ju inte längre in. Av uppenbara anledningar.
För att ändå vara på den säkra sidan när jag flyttade skaffade jag en "ring-så-mycket-du-vill-inom-Europa-för-denna-summan-i-månaden"-kontrakt. Höhö. På så sätt kom jag smidigt runt alla isoleringseventualiteter -eftersom jag helt enkelt kan ringa upp alla själv. Mycket praktiskt.

Och fram tills för en vecka sedan har det gått mycket bra. Men förra tisdagen fyllde jag år och plötsligt insåg jag: typ ingen ringer mig och säger grattis.
En skum och tråkig sanning... Kanske får folk för sig att jag befinner mig i en annan tidszon som är svår att placera in... Well well, som tur är kan jag ju ringa upp själv. Som jag gjorde med min mormor... Hon blev i alla fall väldigt glad över att jag ringde..=)