Back on track

Herregud vad ynklig man kan bli när man är sjuk. Eller rättare vad ynklig JAG blir när jag är sjuk. Insjuknade förra mandagen i feber, feber och feber. Helt däckad. Skulle jobbat men var tvungen att sjukskriva mig, verkligen skittrakigt. Första dagen av sjukdom är okej, da tänker man "imorgon mar jag bättre" men icke- dag 2 var om möjligt ännu värre, dag 3 var jag säker att det skulle vända, men inte förrän pa lördagen gick febern ner lite sa att jag kunde ta mig ner i köket utan att fa svimningsattacker. Det finns ingen annan gang man känner sig som ett barn pa nytt, sa tydligt som när man är sjuk. Jag ringde mamma stup i kvarten och "ynkade" mig. Mamma som hon är tog hon sig tid, fragade, tipsade. Ah vad jag önskade att hon varit där. Även mina söta vänner ringde och pysslade om mig. Josse lagade mat och Sofie kom med febertermometer. Pa fredagekvällen efter att jag hade tagit mig igenom Pa Sparet och Skavlan och just skulle somna- knackar det pa dörren.. In kommer T, vilken enorm överraskning.. Ett tag trodde jag att jag feberyrade...

Kanske var det hans blotta närvaro som gjorde att jag kände mig lite piggare pa lördagen? Kärleken besegrar mycket, kanske även segdragen influensa!!!? Glad som en hel cirkus blev jag i alla fall och det var sa skönt att nagon annan fixade te, skalade apelsin och lagade soppa.

Nu är jag dock kry igen, har jobbat en vecka och befinner mig nu i Tyskland för att fira födelsedag.
I eftermiddag kommer svärförldrarna pa fika och sedan blir det lite överraskningsmiddag för födelsedagsbarnet ikväll.
Imon kalas med grannar, familj och arbetskamrater. Klassisk grekisk pastasallad och ciabattabröd star pa menyn. Vi funderade även pa en chokladkaka till efterrätt.

Ciao!!

Så kan det också vara Del 2

Att Måns Z skulle gå vidare i Melodikalaset var väl ingen överraskning. MEN vem i hela h-e hade bestämt dansarnas kläder och koreografi? Mr Z själv står fullt påklädd i mitten av en grupp ålande (underklädes)lättklädda damer. Varför måste det vara så oerhört könsstereotypt, skittrist och helt utan finess??

Att Let's Dance förstärker könsroller är väl heller inget nytt under solen. MEN hur kan domarna sitta och ta sig själva på allvar samtidigt som de berömmer män för att "verkligen hittat cha-cha rytmen i sig" när de i verkligheten knappt kan röra höfterna i takt och står stela som pinnar? Istället tvingas deras dansanta partner göra allt för att täcka över mannens skavanker. Ett sätt att göra det på är uppenbarligen genom att bära så små klädesplagg som möjligt. Dessutom har domarna mage att kritisera tjejerna som flyger som vantar över golvet för att deras danspartner koreograferat så. "Vi saknade valsen Laila. Oh my lord säger jag bara.

Viktigare kan dock vara att Tyskland är inne i sin djupaste finansiella kris sedan efter andra världskriget. Vad säger det om Sverige, när vår kronas värde är så mycket sämre än Eurons? Kanske inget, men för mig låter det relativt läskigt.

Så kan det också vara...

Att en enkel tågbiljett till Stockholm kostar nästan 1000 kronor och man får skylla sig själv för att man inte förutsett och bokat tidigare. Tur att man har underbara päron som täcker upp för ens misstag. (som en danspartner täcker upp ens klena insatser, typ...)

Att man bara får ha med sig en, "I said ONE bag" som handbagage, "Can't you read the sign?", när man åker med Ryanair. Liten handväska eller dataväska inkluderad. Efter att ha tryckt ner min dator, min handväska och mina bredda mackor i den lilla lilla svarta resväskan, måste den vägas... Inga problem tänker jag...
12 kilo.
"Im sorry, you have to check in your luggage". You are sorry...??? Det är fan inget mot vad jag var när jag fick släpa mig bort till den aplånga check-in kön och snällt inse att den så billiga ryanair-biljetten skulle avrundas en sisådär 300 kronor uppåt efter att min lilla nätta väska checkats in...
Döm om min förvåning när den alldeles underbara kvinnan bakom disken glömmer/missar/skiter i att ta betalt för mitt incheckade bagage... Hela vägen genom säkerhetskontrollen var jag beredd på att höra: "Ms Karlsson to check in-counter 7 please." Men icke, redan kändes det som om jag sparat 300 spänn.... Nöjt gled jag förbi surtanten vid vågen och slapp till och med väga min nätta lilla handväska...

Att man ALDRIG ska lita på vad folk säger till e muntligt. Bokade en biljett på SJ, ringde extra innan för att kolla att jag kunde boka om biljetten till ett tidigare tåg om det skulle behövas. Inga problem den är ombokningsbar. Tror ni att den var det när jag väl kom till station glad i hågen över att hinna med ett tidigare tåg? Nope så klart inte. Tack för att det finns söta trevliga tågkonduktörer som ändå låter en åka med,

Att Fröslida är underbart vackert och att Stockholms slask känns oerhört långt borta.

Vinterfröslida

Vackra hemma!

NAKENCHOCK

Jag vet att jag har sagt det förr: men det tål tydligen att sägas igen. Herregud vad man blir bombaderad av nakna kvinnorkroppar på konst- och fotoutställningar.
Var i helgen på Kunstpalasts utställning Diana & Acteon och sedan på NRW-Forums fotoutställning av Michael Comte.

Den första handlade om hur blicken på nakenheten har förändrats genom tiden, ett intressant tema, men när man inser att det utan undantag egentligen bara handlar om kvinnors nakenhet blir man trött.. Det är tydligen alltid likadant. Det är bara kvinnors nakenhet som fascinerat genom åren. Jag undrar varför. Är kvinnokroppen så mycket vackrare? Mer mystisk? Hemlig? Outforskad än männens kropp? Ja kanske. Hursom var det sammantaget 3 nakna män porträtterade på hela utställningen.... En av bilderna var denna, snygg eller hur?


Comtes utställning var kanske inte så förvånande, han har ju plåtat många stora kändisar under sina dagar, men varför måste alla (läs: kvinnor) vara nakna.. Comte har tagit fantastiska bilder från Tibet, Kambodja. Bilder på vanliga (påklädda) människor som faktiskt berör. Men när Naomi Campell eller Carla Bruni poserar helnäck framför mig blir jag inte berörd. Inte så som jag antar att Comte och hans likar blir berörda i alla fall...

Btw: Jag har äntligen anmält mig till en fotografikurs som börjar i mars. Undrar om jag kommer plåta mycket naket?? I guess not. Men man ska aldrig säga aldrig.

Tschüss