Deutsche Bahn

Ikväll ska jag åka med Deutsche Bahn till Hamburg, dvs samma som Sveriges SJ fast för Tyskland. det ska bli nice. Maike har bokat första klassbiljetter och jag hoppas att kaffe ingår.. fast jag försöker att inte förvänta mig något. Man vet ju aldrig.

Igår hade jag luciafika här på Bagelstrasse med Maike och Axel. Jag hade ju utlovat lussekatter, men som ni vet (från mina inlägg innan) blev det ju liksom inga lussekatter...
Istället blev det lax, köttbullar, ägg med KALLES KAVIAR, sill, pepparkakor och hemmagjord glögg. Mumss filibabba, allt som är svenskt smakar liksom så himla mycket bättre om man inte är i Sverige.

Hur ofta äter jag kalles kaviar hemma till exempel? Typ aldrig, men här lovordar jag det till var tysk jag träffar. Ausgezeichnet! eller hur det nu stavas...

Dags att packa det sista och sedan åka spårvagnen till centralen.

C u soon!!

Dusseldorf

Vackra vinterbilder från min nya stad! Två av Düsseldorfs julmarknader: på Heinrich-Heine allee och på Burgplatz. Kölns Dom utifrån och inuti. Düsseldorf Schauspielhaus upplyst i mörker.

London

Underbara London.
Till vä: Bakgata Brick Lane och baren på Koko Club, under mr Scruffs dj:ing.
Till hö: South Kensington by night och Putney Bridge by morning

Snor

Hej på er!
Så här fräsch var jag för 2 veckor sedan...
Sedan dess har jag hunnit bli blek igen... och fått en förkylning. Just som det började arta sig så fint med juletider och mysepys, lyckas jag gå och dra på mig värsta sortens snorförkylning.. om ni förstår vad jag menar.
Det är ju nu energin ska vara på topp, efter semester, skrivarjobbet börjar bli klart, julklapparna ska inhandlas und so weiter...
Istället är jag trött och hängig..och ja, snorig.

Ja det var väl mest det, ville klaga lite och få lite medömkan..=)
ciao!

Omställningar och julstök

Det är konstigt det där med flygplan. På bara någon eller några timmar kan man förflytta sig över enorma sträckor. Till platser man troligtvis aldrig någonsin skulle ha sett om inte flyget fanns.
Samtidigt vet man nu hur otroligt miljöfarligt det är att flyga. Du själv är ansvarig för massa mer energi under bara några timmar än vad du vanligtvis gör av med under flera månader. Sjukt- och inte så kul att veta när det är så underbart att resa långt långt bort.

För lite mer än en vecka sedan kom jag och Thomas tillbaka från Vietnam. Tillbaka från värme, flipflops, solnedgångar och lata dagar på stranden. Til något helt annat. jag tvingades snabbt inse att vädret i Düsseldorf inte alls motsvarande Vietnams härliga klimat. Inte så oväntat dock.

Här hade de redan börjat med julmarknader "Weihnachtsmarkt" och Glühwein. Det var liksom bara att hoppa på tåget och låta sig kastas mellan ytterligheterna. Och det gick förvånansvärt snabbt.. Rätt va det var hörde jag mig själv planera för julgransköp..

När sedan Linda kom och hade med sin svensk glögg och pepparkakor... ja då var det som om det aldrig varit annat än juletider..

Några dagar senare flög (usch dåliga människor) vi till London. Även där var julhetsen i full gång. Jämfört med Düsseldorf var det som att komma till ett hysteriskt Disneyland med massor av superstressade musse pigg-människor. I vissa områden kunde man dock undvika hysterin. Som i Putney til exempel, där Cristina bor. Mysigt, lugnt område vid Thames. Även Brick Lane och Spitalfield Market blev nya favoritplatser i London. Skön stämning, urmysiga affärer och schyssta barer.

Koko Club, gamla Camden Palace, fick jag återse efter 8 år. Coolt att komma tillbaka till den ombyggda teatern som nu rymmer en ashäftig klubb.

Nu är jag tillbaka i Düsseldorf. Denna gång utan Linda (snyft).
Julgranen (som jag och Thomas har enats om att INTE kalla den, eftersom man inte får ha julgran inne innan dagen innan julafton) står på sin plats vid soffan.

Igår försökte jag, för första gången på säkert 10 år, att baka lussekatter. Det skulle inte vara så svårt hade jag för mig.
FEM TIMMAR senare hade jag varit i affären två gånger för att köpa nya saker, ett kök i kaos och 65 lussekatter som var stenhårda och vidbrända på utsidan och degigt kompakta inuti. Mumma!!!
Gissa om jag var förbannad? Vad som helst hade kunnat få mig att börja lipa.
Vem i H-vete har påstått att det är enkelt att baka.
Nu kommer det lugnt dröja 10 år till innan jag provar på nästan gång.

Ps. knäcken jag försökte göra gick också åt h-vete. De har ju inte normal sirap i det här landet. Knäcken ligger i frysen sedan två dagar och har fortfarande inte stelnat.... I guess something is wrong..=)

För första gången har jag fattat varför det EGENTLIGEN heter julstök. Herre gud vilket stök det blir.

Galet.

Miljoner moppar

Utan moppe står du dig slätt. I alla fall om du är i Saigon, där kör varenda kotte det tvåhjuliga fordonet. Det bor cirka 6 miljoner i staden och det känns som att varenda en har en moppe..fast å andra sidan är de ibland tre och fyra stycken på varje, så det är nog inte fler än 1-2 miljoner i stan ändå...

Det är hela familjens transportmedel, ibland har barnen hjälm-oftast inte. Utanför skolorna står en skock föräldrar med sina motorbikes och väntar på att barnen ska komma ut.
Inga trafikregler gäller-så kan det i alla fall tyckas för ett otränat öga. Det är fullständigt kaos på de smala, fullproppade gatorna. Trafikljusen följes med nöd och näppe- Man stannar inte för att det blir rött utan snarare för att det kommer någon från andra hållet. Istället används tutan som hjälpmedel för allt. Vil du svänga? Tuta. Vill du köra om? Tuta. Vill du stanna? Tuta. Vill du vinka? Tuta. Behöver du titta i backspegeln? Skit i det- tuta....

Övergångsställena är bara en prydnad. En dag såg vi en turist som skällde ut en stackars taxichaufför som inte stannade för övergångsstället. Han såg helt förvånad ut..antagligen hade han aldrig i hela sitt liv stannat för ett övergångsställe..Vilket inte heller är så konstigt. Skulle han stanna på alla övergångsställen skulle han inte hinna med många körningar den dagen...

Nej, i Saigon gäller, störst går först, eller den som tutar högst går först..eller tja jag vet inte. Men det fantastiska är att det funkar.

Efter att ha studerat hur Saigonborna själva tog sig över en gata, gjorde vi exakt likadant. Man tittar åt det hållet varifrån trafiken kommer och sedan tar man helt enkelt ett steg ut i gatan. Går lugnt och stilla rakt fram utan att tveka. Inte stanna eller börja springa, bara gå i ett jämt tempo. Då kör de nämligen runt dig. De hinner se dig och väja. Fantastiskt smidigt. På så sätt kan man ta sig fram överallt, utan vare sig trafikljus eller övergångsställen.

Xe ome är motorcykeltaxi och fantastiskt roligt att åka med, då är man liksom med i hela "flowet"- eller kaoset om man så vill.
Cykeltaxi är ett annat transportmedel, ett mycket lugnare. Det är nästan meditativt att sitta i en cykeltaxi som rullar i sakta mak genom stadens gator, mitt bland den hektiska trafiken. Fantastiskt.

Back in Germany

Att två veckor kan gå så snabbt. Knappt hann vi packa och fundera över om myggmedlet skulle räcka innan det var dags att tömma sanden ur fickorna och återvända till kylan. Vietnam var alldeles underbart, tokigt, mysigt, hett, sandigt, rött, gulligt, doftande, luktande, smakligt, billigt, härligt, avslappnande, givande, spännande, roligt, hänförande, underhållande, romantiskt och tja fantastiskt.

Vi var först några dagar i Saigon (Ho chi minh city), sedan i kustsamhället Mui Ne och sista veckan på ön Phu Quoc. På vägen hem hade vi one night in Bangkok. Under tiden hann jag inse att jag skulle vilja resa ännu längre, ännu mer. Det är en så fantastisk känsla att bara vara, upptäcka, se, höra, njuta och andas i en ny miljö. Självklart hjälper det att det är varmt, att kjol och linne räcker som kvällskläder och att bikinin används oftare än vanlig bh.

Underbart är det i alla fall. Nu är jag alltså tillbaka i Düsseldorf och har insett att det bara är några veckor kvar till jul. Dags att börja planera för julklappsinköp och ta fram vintermössan.
Fick glöggkryddor och kexchoklad på posten av Moa så nu ska jag skapa julstämning illa kvickt!!!


Tjip!!

Ändkana

Jag tror att änderna i Düsseldorf har lite roligare än i andra städer. Anledningen heter ändrutschkana. Det är hur fiffigt som helst... såhär:
I en av floderna som flyter genom Hofgarten är det nivåskillnad på ett ställe. Alltså de söta små änderna befinner sig antingen uppe eller nere... och vad göra när de vill ner till kompisen "en våning ner"? Jo, då sätter de små änderna sig på arslet och kanar nerför en liten rutschbana. Hur gulligt som helst. Och roligt! Jag var tvungen att stanna upp i min löparrunda och skratta högt för mig själv när jag såg det häromdagen. Fatta vad kul... och sedan när de tröttnat på "grannen" är det bara att flyga upp igen.
Ja, jag vet... de kan ju flyga ner också...men ändå. Det är inte alls lika roligt. Jag tror att de flesta smarta änderna väljer rutschbanan. Det skulle jag gjort.
Varför har vi människor förresten inte fler rutschbanor? Tänk så roligt vi skulle ha jämt. Inga trista rulltrappor bara roliga kanor.
Fler rutschbanor åt folket!

//Mary

Ekokaffe på hörnet

Åhh, jag älskar när jag hittar favoritställen som ligger nära min lägenhet. Nu har jag direkt hitat ett sådant. "The Ugly American Coffee House" eller nåt sånt heter det. Jag stegade in i går när jag kände mig sugen på lite miljöombyte, hittade en perfekt plats och beställde en stor kaffe latte. Kaffekoppen visade sig vara större än stor-den var enorm. Jag borde fattat det med tanke på att det är ett "American Coffee House". När jag slog mig ner med min bok om Tyskland frågade ägaren med ett strålande leende: "Are you american?" Det visade sig nämligen att hon var det. När hon förstod att så inte var fallet med mig verkade hon faktiskt ganska besviken. För att inte säga mycket besviken...
Men vad är det för fel på en trevlig svensk, tänkte jag och ansträngde mig för att skapa kontakt, men det gick så där..
However, stället hade schysst kaffe (man kan få sojamjölk och låglaktosmjölk och kaffet är ekologiskt) OCH de har gratis nätverk. Hur grymt som helst. När grannarna insett att vi snyltar på deras trådlösa nätverk är det alltid bra att ha en backup. Ugly american..mig blir du inte av med!!

Ciao bellas!

Persbrandt är i Dusseldorf...

Jo, det är sant. Jag såg honom på stan i går. Lång och stor iklädd en svart rock marscherade han på shoppinggatan i Düsseldorf. jag såg mitt stora scoop framför mig: en personlig intervju med Persbrandt mitt i hans skapande av tysk film. Trodde jag just då i alla fall. Fan vad likt det var!!! Men icke. När jag om närmare insåg jag att mannen inte alls var Persbrandt. Det var ungefär då jag insåg att det baske mig är dags att sätta in ett par nya linser, jag är nog uppe i över två månader på detta paret...

/M