Omställningar och julstök

Det är konstigt det där med flygplan. På bara någon eller några timmar kan man förflytta sig över enorma sträckor. Till platser man troligtvis aldrig någonsin skulle ha sett om inte flyget fanns.
Samtidigt vet man nu hur otroligt miljöfarligt det är att flyga. Du själv är ansvarig för massa mer energi under bara några timmar än vad du vanligtvis gör av med under flera månader. Sjukt- och inte så kul att veta när det är så underbart att resa långt långt bort.

För lite mer än en vecka sedan kom jag och Thomas tillbaka från Vietnam. Tillbaka från värme, flipflops, solnedgångar och lata dagar på stranden. Til något helt annat. jag tvingades snabbt inse att vädret i Düsseldorf inte alls motsvarande Vietnams härliga klimat. Inte så oväntat dock.

Här hade de redan börjat med julmarknader "Weihnachtsmarkt" och Glühwein. Det var liksom bara att hoppa på tåget och låta sig kastas mellan ytterligheterna. Och det gick förvånansvärt snabbt.. Rätt va det var hörde jag mig själv planera för julgransköp..

När sedan Linda kom och hade med sin svensk glögg och pepparkakor... ja då var det som om det aldrig varit annat än juletider..

Några dagar senare flög (usch dåliga människor) vi till London. Även där var julhetsen i full gång. Jämfört med Düsseldorf var det som att komma till ett hysteriskt Disneyland med massor av superstressade musse pigg-människor. I vissa områden kunde man dock undvika hysterin. Som i Putney til exempel, där Cristina bor. Mysigt, lugnt område vid Thames. Även Brick Lane och Spitalfield Market blev nya favoritplatser i London. Skön stämning, urmysiga affärer och schyssta barer.

Koko Club, gamla Camden Palace, fick jag återse efter 8 år. Coolt att komma tillbaka till den ombyggda teatern som nu rymmer en ashäftig klubb.

Nu är jag tillbaka i Düsseldorf. Denna gång utan Linda (snyft).
Julgranen (som jag och Thomas har enats om att INTE kalla den, eftersom man inte får ha julgran inne innan dagen innan julafton) står på sin plats vid soffan.

Igår försökte jag, för första gången på säkert 10 år, att baka lussekatter. Det skulle inte vara så svårt hade jag för mig.
FEM TIMMAR senare hade jag varit i affären två gånger för att köpa nya saker, ett kök i kaos och 65 lussekatter som var stenhårda och vidbrända på utsidan och degigt kompakta inuti. Mumma!!!
Gissa om jag var förbannad? Vad som helst hade kunnat få mig att börja lipa.
Vem i H-vete har påstått att det är enkelt att baka.
Nu kommer det lugnt dröja 10 år till innan jag provar på nästan gång.

Ps. knäcken jag försökte göra gick också åt h-vete. De har ju inte normal sirap i det här landet. Knäcken ligger i frysen sedan två dagar och har fortfarande inte stelnat.... I guess something is wrong..=)

För första gången har jag fattat varför det EGENTLIGEN heter julstök. Herre gud vilket stök det blir.

Galet.