Herregud vad ynklig man kan bli när man är sjuk. Eller rättare vad ynklig JAG blir när jag är sjuk. Insjuknade förra mandagen i feber, feber och feber. Helt däckad. Skulle jobbat men var tvungen att sjukskriva mig, verkligen skittrakigt. Första dagen av sjukdom är okej, da tänker man "imorgon mar jag bättre" men icke- dag 2 var om möjligt ännu värre, dag 3 var jag säker att det skulle vända, men inte förrän pa lördagen gick febern ner lite sa att jag kunde ta mig ner i köket utan att fa svimningsattacker. Det finns ingen annan gang man känner sig som ett barn pa nytt, sa tydligt som när man är sjuk. Jag ringde mamma stup i kvarten och "ynkade" mig. Mamma som hon är tog hon sig tid, fragade, tipsade. Ah vad jag önskade att hon varit där. Även mina söta vänner ringde och pysslade om mig. Josse lagade mat och Sofie kom med febertermometer. Pa fredagekvällen efter att jag hade tagit mig igenom Pa Sparet och Skavlan och just skulle somna- knackar det pa dörren.. In kommer T, vilken enorm överraskning.. Ett tag trodde jag att jag feberyrade...
Kanske var det hans blotta närvaro som gjorde att jag kände mig lite piggare pa lördagen? Kärleken besegrar mycket, kanske även segdragen influensa!!!? Glad som en hel cirkus blev jag i alla fall och det var sa skönt att nagon annan fixade te, skalade apelsin och lagade soppa.
Nu är jag dock kry igen, har jobbat en vecka och befinner mig nu i Tyskland för att fira födelsedag.
I eftermiddag kommer svärförldrarna pa fika och sedan blir det lite överraskningsmiddag för födelsedagsbarnet ikväll.
Imon kalas med grannar, familj och arbetskamrater. Klassisk grekisk pastasallad och ciabattabröd star pa menyn. Vi funderade även pa en chokladkaka till efterrätt.
Ciao!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar