Fjärilen i hans hjärna

Även när man minst anar det blir döden ibland så oväntat nära.

Som Anders Paulruds död.
Vi träffades vid kaffeautomaten på redaktionen. Ibland i korridorerna på väg åt varsitt håll. Han log alltid, sa alltid hej.
Vi kände inte varandra men Anders är en person som etsar sig fast på något sätt.
Hans mössa på sne, hans kisande ögon och svarta kavajer. Ofta vid kaffeautomaten, oftare i rökrummet.
Jag vet inte om han drack kaffe, kanske föredrog han te. Däremot vet jag att han rökte.

Att läsa om hans död gjorde mig ledsen, ledsnare än vad jag borde bli med tanke på att vi inte sagt mer än högst 15 ord till varandra.

Ibland kommer döden närmare än man väntat sig.

Läs gärna Håkan Jaenssons fina artikel om Anders Paulrud: http://www.aftonbladet.se/kultur/article1577235.ab